Suspenderat material – transporter och betydelsen för andra vattenkvalitetsparametrar
Erosion och transport av suspenderat material i vatten är i Sverige sällan av en sådan magnitud för att kunna anses vara ett allvarligt storskaligt miljöproblem. I vissa fall kan dock suspenderat material och ökad grumlighet ha direkta negativa effekter på akvatiska ekosystem genom t ex påverkan på fisklek, utslagning av filtrerare som t.ex. stormusslor och minskad primärproduktion och därmed minskad födotillgång. Sedimentering av partiklar kan också förändra livsförutsättningarna för bottenfauna vilket kan resultera i förändrad artsammansättning. Däremot är suspenderat material som bärare av näringsämnen, främst fosfor, och även andra ämnen (som t ex metaller, bekämpningsmedel, organiska miljögifter mm) mycket betydelsefull för de totala transporterade mängderna av dessa ämnen. Det är intressant att studera transporten av suspenderat material eftersom både fosfor- och metalltransporter påverkas av dessa processer. Partikulär fosfor utgör oftast mer än hälften av den totala P som når vattendraget, t ex Persson (2001) studerade P-halter och transport i tillflöden till Mälaren och visade att 64 % av total P var i partikulär form. Ejhed m fl. (2010) konstaterar i en nyligen avslutad SMED projekt att ”metaller är ofta bundna till partiklar och transport av partiklar sker till stor del vid höga flöden”.
Bifogade filer
Trots detta är transporter av suspenderat material dåligt kvantifierade och kartlagda i svenska vattendrag. En sammanställning av data från det svenska nätet för övervakning av sedimenttransport och mätningar i Verkaåns försöksområde (Brandt, 1990) visar att inga klara samband mellan erosion och sedimenttransport och varken i små eller stora avrinningsområden kunde någon koppling till ett antal olika klimatiska och topografiska faktorer hittas. Yterosion på fält sker främst i samband med snösmältning och stor ytavrinning på höst och vinter på vegetationsfria ytor, men partiklarna sedimenterar relativt ofta i närområdet. I diken och bäckar sker erosion längs vattendraget främst i samband med tjäle och tjällossning när det rinnande vattnet skär i kanterna, men även vid högvattenflöden. När vattnet når ett parti med lugnare vattenströmning avsätts snabbt det grövre materialet. Halter av suspenderat material är huvudsakligen lägre i större åar än i mindre bäckar/vattendrag. De stora transporterna av suspenderat material sker i regel under en mycket kort tid av året i samband med episoder såsom mycket kraftig snösmältning och högvattenflöden och kan variera kraftigt mellan olika år.
Det finns stora kunskapsluckor i vår förståelse kring både ursprung (fälterosion och/eller vattendragserosion) och kvantitet (och dess variation) av den sedimenttransport som sker i våra vattendrag. Dessutom är suspenderat material vanligen inte en standardparameter vid vattenprovsanalyser och det är svårt att uppskatta dess betydelse för transport av ovan nämnda ämnen.
Syftet med denna studie är att sammanställa och utvärdera befintlig litteratur och data över sedimenttransport i Sverige och kopplingar till fosfor och eventuellt andra ämnen samt att försöka fördjupa vår förståelse av transportdynamiken genom att modellera vatten och sedimenttransport.