Uppföljning av miljökvalitetsmålet ”Ingen övergödning”

På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har SMED genomfört beräkningar av kväve- och fosforbelastning på vatten och hav i Sverige för år 2011. Beräkningarna har genomförts med PLC5-metodik. Underlag har tagits fram för att möjliggöra jämförelse med tidigare beräknad belastning år 1995, 2000, 2006 och 2009. Inom uppdraget har underlag och sammanställningar tagits fram till den nationella miljömålsuppföljningen av målet ”Ingen övergödning” och uppföljning av utsläppsreduktion i förhållande till de svenska betingen inom Baltic Sea Action Plan.

Den totala bruttobelastningen av kväve från samtliga källor var 157 500 ton år 2011 (utan bidrag från hyggen), vilket är en ökning i förhållande till år 2009, men motsvarar en minskning med totalt 10 % från år 1995. Den totala diffusa bruttobelastningen av kväve beräknades för år 2011 till 134 200 ton, och ligger efter ett antal års minskade belastningar åter i nivåer med belastningen år 2005. Jordbruksarealen minskar fortsatt även år 2011, men belastningen har trots det ökat. Ökningen av jordbruksbelastningen beror av förändringen i hur grödorna brukas, vilket representeras som en ökning av läckagekoncentrationerna. Läckagekoncentrationerna beskrivs mer detaljerat i en underlagsrapport till denna rapport (Blombäck m.fl. 2014). Bruttobelastningen av kväve från reningsverk och industrier har minskat under perioden 1995 till 2011 med totalt 33 % respektive 25 %. Den största förändringen skedde mellan år 1995 och 2000 då kväverening infördes som reningssteg i många reningsverk och industrier. År 2011 är dock belastningen på samma nivå som 2009.

Total nettobelastning av kväve år 2011 för hela Sverige är 116 700 ton (utan bidrag från hyggen), vilket motsvarar en minskning med ca 11 % från 1995. Preciseringen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning avser bland annat att den (svenska) sammanlagda tillförseln av kväve- och fosforföreningar till Sveriges omgivande hav underskrider den maximala belastning som fastställs inom ramen för internationella överenskommelser. Regeringens havsmiljöplan (Regeringens skrivelse 2009/10:213) riktar in miljöarbetet bland annat på att klara utsläppsreduktioner enligt Baltic Sea Action Plan (BSAP). Planen omfattar reviderad maximal tillåten belastning och reduktionsmål för Sverige; att minska den vattenburna belastningen av kväve med 6 673 ton från land till havsbassängerna Egentliga Östersjön och med 804 ton till Kattegatt baserat på referensnivån för BSAP, medelbelastningen under perioden 1997-2003. D.v.s. maximalt tillåten belastning är 25200 ton till egentliga Östersjön respektive 33900 ton till Kattegatt. Belastningen år 2011 har beräknats till 25800 ton kväve till Egentliga Östersjön och 31500 ton till Kattegatt. Belastningen är därmed fortfarande för hög för Egentliga Östersjön, men målet är nära att nås och har redan nåtts i Kattegatt.  Från år 2000 till år 2011 har belastningen dock enbart minskat med 2000 ton, medan den har minskat med 5200 ton från år 1995 till år 2011 till Egentliga Östersjön. För hela Östersjön är minskningen 13800 ton enligt modellberäkningarna mellan år 1995-2011.

Fördröjning i vattensystemen kan vara en av flera orsaker till att modellberäknad skillnad år 1995-2011 i denna studie stämmer bättre än år 2000-2011, jämfört med HELCOM rapporten PLC5.5. Den antropogena belastningen efter retention (netto) är 60 100 ton kväve år 2011 för hela Sverige, totalt inklusive hyggen. Det tidigare delmålet för kväve inom miljömålet ”Ingen övergödning” angav att senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå. Enligt denna rapport är den antropogena nettobelastningen av kväve till haven söder om Ålands hav (havsbassängerna Egentliga Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak) 44 000 ton (utan hyggen för jämförelse med år 1995). Det innebär en minskning med ca 23 % från år 1995 till år 2011, vilket betyder att det tidigare delmålet inte uppnås.

Den totala bruttobelastningen av fosfor från diffusa källor och punktkällor är sammanlagt 4 810 ton (4 840 ton med bidrag från hyggen inkluderat). Det motsvarar en minskning med 9 % sedan år 1995. Den antropogena bruttobelastningen av fosfor är sammanlagt 1 970 ton år 2011, vilket motsvarar en minskning med ca 7 % från år 2006 och ca 17 % från år 1995 (utan bidrag från hygge). Minskningen från år 1995 orsakas framför allt av minskade utsläpp från reningsverk och industrier som diskuterats ovan. Även belastningen från de diffusa källorna har minskat från år 1995 till år 2011. Den antropogena belastningen av fosfor från jordbruksmark har fortsatt minska till skillnad från kväve. Minskningen är ca 11 % från år 1995.

Det tidigare delmålet för fosfor inom miljömålet ”Ingen övergödning” angav att till år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med minst 20 % från 1995 års nivå. För att kunna jämföra med belastningen år 1995, har den antropogena belastningen år 2011 beräknats utan bidrag från hyggen. Den av mänsklig verksamhet orsakade vattenburna belastningen av fosfor har minskat med ca 17 % från år 1995 till år 2011 och delmålet har därmed inte riktigt uppnåtts, men det är nära.

Total nettobelastning av fosfor år 2011 för hela Sverige är 3 340 ton, vilket motsvarar en minskning från 1995 med 12 %. Precisering av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning avser bland annat att den svenska och den sammanlagda tillförseln av kväveföreningar och fosforföreningar till Sveriges omgivande hav underskrider den maximala belastning som fastställs inom ramen för internationella överenskommelser. Regeringens havsmiljöplan (Regeringens skrivelse 2009/10:213) riktar in miljöarbetet bland annat på att klara utsläppsreduktioner enligt Baltic Sea Action Plan (BSAP). Reduktionsbetingen inom BSAP reviderades 2013, och omfattar målet med maximalt tillåten belastning av 320 ton fosfor till Egentliga Östersjön vattenburen belastning, vilket motsvarar en minskad vattenburen belastning av fosfor med 535 ton från land till Egentliga Östersjön. Belastningen år 2011 har beräknats till 730 ton fosfor till Egentliga Östersjön. Belastningen är därmed fortfarande för hög och innebär att mycket återstår innan målet är uppnått.  Från år 2000 till år 2011 har belastningen enbart minskat med 40 ton, medan den har minskat med 120 ton från år 1995 till år 2011. För hela Östersjön är minskningen 450 ton enligt modellberäkningarna mellan år 1995-2011.

Ytterligare studier av skillnaden mellan modellresultat och flodmynningsbelastning behövs för att kunna beskriva när förväntade effekter av åtgärder av källorna ger effekt i belastningen på havet.