Normalårskorrigering av fossil koldioxidemission från fastighetsuppvärmning och elproduktion 2008-2010 varav 2010 avser preliminära data

Rapportering av normalårskorrigerade fossila koldioxidutsläpp (CO2) utgör inget krav inom rapporteringen till UNFCCC, men de rapporterade länderna uppmuntras att genomföra en sådan rapportering. I Sverige finns starka önskemål från Miljödepartementet att genomföra denna rapportering. Genom en av SMED utvecklad metodik [1], har Sverige årligen fr.o.m. submission 2001 (1999 års utsläpp) redovisat normalårskorrigerade utsläpp för perioden 1990-”aktuellt år”. Metoden har successivt utvecklats, och omfattar en normalårs¬korrigering av utsläppen av fossil koldioxid som sammanhänger dels med Sveriges totala fastighetsuppvärmning, dels med variationer i tillgången på vattenkraft. Fastighets¬uppvärmningen delas upp i fem separata delar med en optimerad korrigerings¬metod för var och en av delarna: 1) elvärme, 2) fjärrvärme utom elvärme, 3) övrig_flerbostads¬hus (utom el- och fjärrvärme), 4) övrig_småhus (utom el- och fjärrvärme) och 5) övrig_service (utom el- och fjärrvärme). Dessa fem delar täcker tillsammans all fastighetsuppvärmning i Sverige. Samtidigt har normalårs-korrigeringen av elvärmen beräkningsmässigt integrerats med normalårskorrigeringen av tillgången på vattenkraft för elproduktion.

Väderförhållandena i Sverige varierar mycket mellan åren. Temperatur, instrålning och vind påverkar hur mycket energi som krävs för att värma upp fastigheter för att hålla normal inomhustemperatur. Nederbörden påverkar hur mycket vatten som rinner i vattendragen och därmed möjligheten att producera el med vattenkraft. Med SMHIs ENLOSS-modell [3] som grund görs beräkningar över hur behovet av fastighetsuppvärmning varierar för olika delar av Sverige och mellan olika år. Energibehovet ett visst år, jämfört med en 30-årig normalperiod (1965-1995), uttrycks i form av ett s.k. EnergiIndex. Dessa beräkningar kombineras därefter med bränslestatistik för fastighetsuppvärmning och elproduktion samt emissionsfaktorer för fossil CO2 för olika bränslen.

För samtliga år under perioden 1990 – 2009, utom 1996, har den summerade normalårs­korrigerade fossila CO2-emissionen från fastighetsuppvärmning och elproduktion varit större än den verkliga. Detta sammanhänger med att milda vintrar och nederbördsrika år dominerat under perioden, som lett till ett mindre uppvärmningsbehov, mindre behov av fossileldad elproduktion och därmed mindre utsläpp av koldioxid än under ett normalt år. För basåret 1990 och för år 2000 var skillnaden mellan verklig och normalårs­korrigerad emission störst. Under senare år har den ökade användningen av icke-fossil energi som ”marginalbränsle” medfört att normalårskorrigeringens betydelse – vid samma väderförutsättningar – minskat något.

Väderförhållandena under år 2010, med kalla vintermånader såväl i början som i slutet av kalenderåret, avvek markant från mönstret under den föregående 20-årsperioden. Den summerade normalårs­korrigerade fossila CO2-emissionen från fastighetsuppvärmning och elproduktion för 2010 är därför markant lägre än den verkliga.

Under perioden 1990 – 1999 var den årliga normalårs­korrigerade fossila CO2-emissionen för fastighetsuppvärmning och elproduktion ungefär konstant. Därefter och fram till 2009 finns en stadig trend mot minskande normalårskorrigerade emissioner av fossil CO2. Detta är i huvudsak orsakat av en successivt ökad användning av icke-fossil energi, främst baserad på biobränsle. Under 2010, som var ett kraftigt avvikande år såväl vädermässigt som för kärnkraften, ökade dock den normalårskorrigerade fossila CO2-emission något jämfört med 2009. Sammantaget har under den senaste 12-årsperioden den normalårskorrigerade fossila CO2-emissionen från fastighetsuppvärmning och elproduktion halverats.