Normalårskorrigering av fossil koldioxidemission från fastighets-uppvärmning och elproduktion 2010-2011 varav 2011 avser preliminära data

Rapportering av normalårskorrigerade fossila koldioxidutsläpp (CO2) utgör inget krav inom rapporteringen till UNFCCC, men de rapporterade länderna uppmuntras att genomföra en sådan rapportering. I Sverige finns starka önskemål från Miljödepartementet att genomföra denna rapportering. Genom en av SMED utvecklad metodik [1], har Sverige årligen fr.o.m. submission 2001 (1999 års utsläpp) redovisat normalårskorrigerade utsläpp från fastighetsuppvärmning och elproduktion för perioden 1990-”aktuellt år”.

Metoden har successivt utvecklats sedan år 2004 [1]. Metoden omfattar en normalårs­korrigering av utsläppen av fossil koldioxid som sammanhänger dels med svenska väderförhållanden som i sin tur påverkar den totala fastighetsuppvärmningen, dels med variationer i tillgången på vattenkraft som påverkar elproduktion.

Svensk fastighetsuppvärmning delas upp i fem separata delar med en optimerad korrigerings­metod för var och en av delarna: 1) elvärme, 2) fjärrvärme utom elvärme, 3) övrig_flerbostads­hus (utom el- och fjärrvärme), 4) övrig_småhus (utom el- och fjärrvärme) och 5) övrig_service (utom el- och fjärrvärme). Dessa fem delar täcker tillsammans all fastighetsuppvärmning i Sverige. Samtidigt har normalårs­korrigeringen av elvärmen beräkningsmässigt integrerats med normalårskorrigeringen av tillgången på vattenkraft för elproduktion.

Väderförhållandena i Sverige varierar mycket mellan åren. Temperatur, instrålning och vind påverkar hur mycket energi som krävs för att värma upp fastigheter för att hålla normal inomhustemperatur. Nederbörden påverkar hur mycket vatten som rinner i vattendragen och därmed möjligheten att producera el med vattenkraft. Med SMHIs ENLOSS-modell [3] som grund görs beräkningar över hur behovet av fastighetsuppvärmning varierar för olika delar av Sverige och mellan olika år. Energibehovet ett visst år, jämfört med en 30-årig normalperiod (1965-1995), uttrycks i form av ett s.k. EnergiIndex. Dessa beräkningar kombineras därefter med bränslestatistik för fastighetsuppvärmning och elproduktion samt emissionsfaktorer för fossil CO2 för olika bränslen.

För samtliga år under perioden 1990 – 2011, utom 1996 och 2010, har den summerade normalårs­korrigerade fossila CO2-emissionen från fastighetsuppvärmning och elproduktion varit större än den verkliga. Detta sammanhänger med att milda vintrar och nederbördsrika år dominerat under perioden, som lett till ett mindre uppvärmningsbehov, mindre behov av fossileldad elproduktion och därmed mindre utsläpp av koldioxid än under ett normalt år. För basåret 1990 och för år 2000 var skillnaden mellan verklig och normalårs­korrigerad emission störst. Den normalårs­korrigerade årliga fossila CO2-emissionen låg ungefär konstant under perioden 1990-1999. Värdena halverades i det närmaste under efterföljande 10-års period (alltså fram till 2009). Detta orsakas av bland annat en successivt ökad användning av icke-fossil energi, främst baserad på biobränsle. För åren 2010 och 2011 ser man dock en tendens till ökande värden.