Förstudie om att inkludera skogsgödsling i PLC6

SMED har på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) utfört en förstudie om möjligheten att inkludera den antropogena belastningen av kväve från gödsling av skogsmark, till beräkningarna av källfördelad belastning på havet för HELCOM Pollution Load Compilation 6 (PLC6).

I PLC5 utfördes beräkningarna av skogsmarkens läckage med hjälp av representativa typhalter, areal och avrinning (Brandt m.fl., 2008). För norra Sverige har en algoritm använts för att beräkna typhalten för skog, myr, fjäll och öppen mark och med en säsongsvariation i enlighet med Löfgren och Brandt (2005). I dagsläget ingår inte gödsling som en explicit parameter för att beskriva skogens läckage till omgivande havsområden.

Det övergripande syftet med denna förstudie har varit att utreda om det finns tillgängliga data för att ge möjligheten att beräkna den antropogena belastningen av kväve från gödslad skog. Förstudien har bland annat omfattat en bedömning av om det är möjligt att sätta typhalter för gödslad skogsmark baserat på litteraturdata, en bedömning av risken för dubbelräkning om gödslingens effekter redan beaktas i beräknade läckage för skogsmark, en geografisk utvärdering av tillgången till area gödslad skogsmark samt en utvärdering om den geografiska informationen har tillräckligt god kvalitet för att beräkningar av belastningen för PLC6 ska kunna genomföras.

Baserat på tillgängliga data i den vetenskapliga litteraturen (sammanfattad av t.ex. Ring, 2007) görs bedömningen att ett kväveläckage om 5-10 % av en normal gödselgiva (150 kg N per ha) kan användas som ett mått (typvärde) på den utlakning som sker i samband med gödslingstillfället (1-2 år efter gödsling). För beräkningarna inom PLC6 bedöms det rimligt att i enlighet med Löfgren (2007) anta att 5 % av den tillförda kvävedosen når avrinningsområdets ytvatten 1-2 år efter gödsling. Rekommendationen från Löfgren (2007) gäller för skog i norra Sverige, där merparten av utförda skogsgödslingsföretag sker. Det bedöms dock sannolikt att högre kväveläckage (upp till 20 % av gödslingsdosen) kan ske periodiskt, om gödsling sker före perioder med kraftig snösmältning och/eller höga flöden i samband med höststormar.

Slutavverkning är den fas i skogsbruket som ger upphov till störst kväveförluster till ytvatten. När det gäller konventionell gödsling är det emellertid svårt att urskilja skillnader i kväveläckaget efter avverkning mellan gödslade och ogödslade bestånd.

När det gäller behovsanpassad gödsling (BAG) saknas idag praktisk erfarenhet, varför olika skattningar av möjligt kväveläckage är osäkra. Bedömningen görs därför att det idag inte finns tillräckligt dataunderlag för att på ett tillförlitligt sätt kunna beräkna den antropogena belastningen av kväve från BAG-gödslad skog inom ramen för PLC6.

Typhalter är generella och behäftade med osäkerheter beroende på bland annat variationer i klimat, markens bördighet, kvävedeposition och markens retentionsförmåga. Bristfällig kunskap om retentionskapaciteten i skogsmarkens utströmningsområden är en av de stora osäkerhetsfaktorerna vad gäller bedömningar av hur skogsgödsling (och andra skogsbruksåtgärder) påverkar eutrofiering av ytvatten (Nordin m.fl., 2009; de Jong m.fl., 2012). Många studier visar dock att det i de flesta kvävebegränsade skogars utströmningsområden sker effektiv retention av mark- och grundvattentransporterat kväve.

Den geografiska informationen från Skogsstyrelsen bedöms vara tillräckligt komplett för PLC6-sammanställningen. Underlaget kan dock inte utan förbehandling användas eftersom det då kommer att leda till fel i den gödslade arealen. Först efter korrigering av felen kan underlaget användas för beräkningar inom PLC6.