Emissionsfaktorer för stationär förbränning

Inga justeringar av emissionsfaktorerna för utsläpp till luft från stationär förbränning har skett de senaste åtta åren trots att rening och teknik för förbränning har förändrats. IVL genomförde under 1997/1998 på uppdrag av NV en granskning av de utnyttjade emissionsfaktorerna och tog fram ett förslag till nya emissionsfaktorer baserade på bl. a. NOX-avgiftssystemet. Utredningen resulterade i en rapport som överlämnades till NV i november 1998. Denna har sedan dess legat på is på grund av vissa juridiska komplikationer. Enligt NV skall detta inte längre vara ett hinder. Idag sker även deklaration av anläggningar som ligger i intervallet 10-25 GWh nyttiggjord energi, även om de ej ingår i avgiftssystemet. Detta innebär att anläggningar med effekt ner till några MW finns deklarerade och i och med detta ingår en stor del av den stationära förbränningen i systemet.

Ett område som det fortfarande råder stor osäkerhet kring är den småskaliga biobränsleeldningen vad gäller främst VOC, partiklar och PAH. Inom ett av Energimyndigheten finansierat projekt, Biobränsle Hälsa Miljö (BHM) har genomförts studier, i huvudsak i lab men även ett fåtal studier i fält, för att ta fram emissionsfaktorer för denna sektor. Projektarbetet utförs av fyra (4) konstellationer av institutioner/företag: ETC, Piteå/ Stockholms Universitet, SP/IVL, TPS/Chalmers Tekniska Högskola och Växjö Universitet/Lunds Universitet. Från detta projekt har en del data publicerats och mera är att vänta. Kunskapen om de verkliga förhållandena hos de enskilda biobränsleeldarna är dock fortfarande till stora delar okänt. Emissionerna från denna del av energisektorn är troligtvis betydande vad gäller t.ex. NMVOC, partiklar, PAH och metan.