Förbättrade belastningsberäkningar till de internationella rapporteringarna EUROWATERNET-MARINE data, OSPAR RID och PLC ANNUAL

Övervakning av olika ämnens förekomst i våra sjöar och vattendrag sker fortlöpande inom den nationella miljöövervakningen och genom undersökningar av mer regional karaktär. Resultaten från främst den nationella miljöövervakningen av våra större vattendrag används tillsammans med uppgifter på punktutsläpp till att beräkna belastningen på havet för olika ämnen. Belastningsuppskattningarna används sedan nationellt för bland annat uppföljningen av olika miljömål, men även internationellt genom rapporteringar till olika internationella organ. Dessa använder sedan i sin tur underlaget till mer storskaliga sammanställningar och analyser.

Vid belastningsberäkningar är det viktigt att dessa utförs på ett sådant sätt att kvaliteten på de erhållna resultaten blir så god som möjligt. Det är också viktigt att beräkningarna utförs på ett så konsistent sätt som möjligt för att belastningsuppgifterna skall vara jämförbara över tiden. Syftet med föreliggande arbete är att se över beräkningsrutinerna för belastningen från både övervakade och oövervakade områden, vilket inkluderar att se över underlaget för vattenföring och att undersöka om hänsyn måste tas till fler av främst stora punktutsläpp. Endast närsaltsbelastningen behandlas i detta arbete, vilket dels beror på att övriga ämnen ingår i varierande grad i de olika internationella rapporteringarna, dels på att kvaliteten och kunskapen om belastningen av övriga ämnen är mindre känd. Detta gäller speciellt belastningen från olika typer av punktkällor som inte alltid har rapporteringskrav på alla ämnen som efterfrågas.

En viktig fråga vid övervakning av vattendrag är att såväl provtagningsplatserna som vattenföringsstationerna i de olika vattensystemen skall uppskatta belastningen så bra som möjligt. Detta innebär att så långt det är möjligt skall båda typerna av mätstationer ligga så nära mynningen som möjligt. I det svenska nationella flodvattennätet täcks i de flesta fall 90-100 % av den totala ytan, men i undantagsfall täcker mätstationerna endast en mindre del. I de flesta fall uppskattas den totala belastningen från respektive vattensystem genom en arealspecifik uppräkning av den uppmätta belastningen. I några fall, då den oövervakade delen av övervakade vattensystem har markant annan markanvändning, används istället den arealspecifika belastningen från ett eller flera närliggande och likartade vattensystem. Förfarandet anses på ett förhållandevis enkelt sätt ge en god bild av närsaltsbelastningen. Alternativa tillvägagångssätt vore att antingen utöka övervakningen, flytta vissa mätstationer eller att använda kompletterande uppskattningar från t ex olika regionala SRK-program.

Belastningen från oövervakade kustområden uppskattas utifrån den kunskap som finns om belastningen från närliggande och snarlika områden med övervakning. I dessa fall appliceras den arealspecifika belastningen från dessa områden på de oövervakade områdena genom en multiplicering med områdets area. En arealviktning sker dock, vilket innebär att större övervakade objekt får ett större genomslag vid uppskattningarna av belastningen från oövervakade områden. Beräkningsförfarandet innebär att ingen hänsyn tas till det oövervakade områdets vattenföring, vilket ställer krav på att även den specifika avrinningen måste vara jämförbar mellan det oövervakade och det övervakade området. Den stora fördelen med detta förfarande är att vattenföringsuppgifter inte krävs för alla områden, vilka kan vara svåra att få fram för många små kustområden.

För de oövervakade områdena, liksom för övervakade områden, ingår i dag endast större kustnära punktkällor i de årliga uppskattningarna av belastningen på havet. En potentiellt viktig del i att kunna förbättra belastningsberäkningarna för båda typerna av områden är således att om möjligt ta med fler punktutsläpp som ligger kustnära. Ett problem i detta sammanhang är dock att den retention som sker i sjöar och vattendrag får en allt större roll ju längre en förorening transporteras innan den når havet, vilket speciellt gäller om den måste passera en större sjö där retentionen kan ha en mycket stor roll för hur mycket som transporteras vidare genom systemet. För att kunna ta sådan hänsyn måste uppgifter på retentionen i olika områden tas fram.

För att kunna öka kvaliteten på uppskattningen av den totala belastningen på havet har fyra viktiga delar i belastningsberäkningarna identifierats:

  • Inkludera fler kustnära punktutsläpp
  • Förtätad provtagningsfrekvens (stora och/eller mindre vattensystem)
  • Utöka provtagningsnätet till att omfatta fler av de mindre vattensystemen
  • Förbättra uppskattningarna för de oövervakade områdena genom att inkludera regional miljöövervakning typ SRK-data1.

 

Beträffande möjligheterna att kunna inkludera fler punktkällor i belastningsberäkningarna förläggs detta arbete med fördel till efter det att PLC5-rapporteringen har färdigställts och retentionsberäkningar för både kväve och fosfor finns tillgängliga.

Förslaget att utöka den nationella miljöövervakningen kan sannolikt inte uppfyllas inom överskådlig tid då detta skulle kräva betydligt större resurser. De två sista förslagen är snarlika och går ut på att kunna använda ett bättre underlag för fler områden. Ett sätt att lösa detta på vore att i större utsträckning inkludera data från regionala undersökningar, som t ex olika typer av recipientkontroll. En nackdel med att inkludera denna typ av undersökningsmaterial är att dessa kan vara mindre konsistenta över tiden jämfört med nationella övervakningsprogram, då SRK-programmen skall uppfylla delvis andra syften. För närvarande pågår ett insamlingsarbete av vattenkemiska SRK-data på Institutionen för miljöanalys vid SLU. Man har ett uppdrag av Naturvårdsverket att bygga upp ett ”datavärdskap” för dessa data, vilka sannolikt kan åtminstone till viss del utnyttjas för att förbättra eller att verifiera belastningsberäkningarna. Eftersom detta arbete inte är färdigt, så förefaller det lämpligt att under nästa år göra en översyn av det ingående materialet och göra en mer omfattande studie över potentiella förbättringar av belastningsberäkningarna.

1SRK = samordnad recipientkontroll